Mitt Vallby ligger i Säby socken, Hallstahammar. Västmanland heter landskapet. Vi har Bergslagen i norr och Mälaren i söder.

Välkommen till Kurt Larsson i Vallby
Jag, Kurt Larsson, har arbetat med kontors- och datateknik sedan 1949. Nu har jag det bara som hobby.
För att inte släppa greppet om dagens teknik tänkte jag här berätta och visa några bilder om Larsson i Vallby förr och nu.
Index till denna sida, generationsvis:
Farfars farfar,  Farfars far,  Farfar,  Morfar,  Far.
Året är 1798
Min farfars farfar Per Larsson född 1798 var indelt soldat no 98 vid Strömsholms kompani.
Anna Jansdotter född 1799 gifte sig 1821 med Per Larsson och bosatte sig i Brunna Köping.
Per Larsson fick som soldat sedan namnet Brunn.
Per och Anna fick åtta barn. En av dem, gossen Lars Fredrik föddes 1828 och blev min farfars far.

1854
Lars Fredrik, betecknades i ett husförhörsprotokoll som "den ofärdige sonen", utbildade sig till skomakare och flyttade från hemmet 1854 till Säby socken. Där gifte han sig samma år med Enkan Anna-Greta Persdotter 32 år gammal. Anna-Greta ägde kronoskattehemmanet Wallby. Hon hade två barn från tidigare äktenskap, nio och tio år gamla.

Lars Fredrik som var sex år yngre än bruden kunde nu genom giftermålet titulera sig hemmansegare.
Begreppet hemman användes förr i tiden som beteckning på jordbruksfastighet tillräckligt stor för att kunna försörja hemmansägaren och hans familj, pigor och drängar.

Lars Fredrik Persson var den i Larssonsläkten som först kom till Vallby. Om hans vandel får Du döma själv.

1868
Paret skaffade sig på vintern 1868 en piga från Kolbäck vid namn Johanna Matilda Nyberg.
Det tog inte mer än ett år förrän Lars Fredrik nu 41 år hoppade över skaklarna och hamnade i lag med 23-åriga Johanna. Hustrun Anna-Greta var då 47 år.
Johanna Matilda födde två "oäkta" barn, tack och lov, ett var nämligen min farfar.

Hösten 1874 upplöstes det barnlösa äktenskapet mellan Lars Fredrik och Anna-Greta. År 1876 sålde hon sin del av hemmanet till Lars Fredrik. Det ingick också i avtalet att hon fick bo kvar i Vallby som "fördelstagare". Hur orkade hon frågar man sig. Hon hade nog inget val, stackars Anna-Greta.

1877
Johanna Matilda födde sitt tredje "oäkta" barn innan Lars Fredrik kröp till korset och inte bara erkände att han var far till hennes barn, han gifte sig med henne också.
Lars var nu 49 år och Johanna 31 år, dom fick totalt sju barn.

Johanna dog av hjärnhinneinflammation 30 juni 1885, endast 39 år gammal.
Hon lämnade barnen, sex av dem mellan 3-12 år, utan "riktig" mamma.
Man får förmoda att Anna-Greta nu fick rycka in i modersrollen.

En hushållerska från Köping anställdes 1891, Karolina Sofia Andersson 42 år gammal. Husförhörsanteckningarna 1892 har följande anmärkning om Sofia.
Medborgerligt förtroende förlustig för alltid för barnamord 1873, dömd 1874"
Kanske var hon en änglamakerska?

Några år senare 1896 dog Lars Fredrik 68 år gammal.
Han var då skyldig Anna-Greta halva köpeskillingen från 1876 samt också skyldig Sofia Andersson en större summa pengar.
Anna-Greta dog 1906, 84 år gammal.

Två av barnen Selma och Albina utvandrade i 20-årsåldern från Köping till USA. Albina blev gift, som det hette på den tiden, och fick efternamnet Peterson. En adress, funnet på ett gammalt brev, var: 1328 Palmer ave Muskegon Mich.

Albina fick fem barn. Sonen William Francis. Peterson hade två yrken: Först gick han till seminariet och blev en pastor. Efter ca 8 år i departementet, gick han tillbaka till läkarutbildningen och blev en läkare. Han praktiserade medicin i Muskegon, Michigan, USA, fram till sin för tidiga död vid en ålder av 45.
Hon skrev tio år senare till sin syster Hilma i Köping om sin starka längtan att än en gång få återse sin kära fosterbygd.
Hennes dröm som hon beskrev på vers gick aldrig i uppfyllelse.
Vill Du läsa hennes brev tryck här.

1897

Min farfar och farmor.

Min farfar Ernst Fredrik Larsson föddes den 3 januari 1874.
Vid 19 års ålder flyttade han från det trånga hemmet i Vallby för att söka sin utkomst på annan ort.

Tre år senare vid sin fader Lars Fredriks död 1896 återvände den nu 22-årige sonen Ernst från Sevalla till Vallby för att arrendera gården.

Han gifte sig den 10 maj 1897 med pigan Gunhild Maria Jonsson. Han 23 och hon 19 år.

Gunhild Maria var född 1878 i Österby Tumbo i Södermanland. Dotter till rättare Lars Fredrik Jonsson och hans hustru Ulrika Augusta Andersdotter. Maria kom redan 1895 till Vallby.

År 1906 köper Ernst ut sina syskon och blev ensam ägare av Vallby.
Ernst och Maria får 10 barn varav två dog vid yngre år.

Ett av barnen, sonen Erik blev min pappa. Mer om honom längre fram.


En bild av farfar, farmor och barnaskaran. Vallby år 1910

Trots att jag bara var tre år kommer jag ihåg farmor som snäll och mild.
Min farfar Ernst var en bister herre som sällan talade med sina barn eller barnbarn.
Han skonade inte heller hustrun från barnsängar.

Ernst var däremot en betrodd man på bygden. Den slutsatsen kan man dra då han fick fler förtroendeuppdrag. Han var bl a fjärdingsman, barnavårdsman och kristidsman under andra världskriget.

Förutom bonde var han en duktig biodlare och mycket händig bakom hyvelbänken. Därom vittnar än i dag gamla fönsterbågar.



Ernst och 12-åriga sonen Olof kör hö. Året är 1916.

Barnen fick som synes tidigt lära sig hjälpa till på gården. Någon fortsatt skolgång var det inte tal om.
Maria dog en natt 1937 vid 59 års ålder. Begravningskostnader 423 kronor enligt min farfars kassabok.
Ernst dog vid 78 års ålder 1952.

Tillbaks till 1879

Innan jag kommer in på min mor och far vill jag nämna lite om Mormor och Morfar.
Mormor Ida och Morfar Gustav Andersson från Yllesta i Kolbäcks socken var båda födda 1879. Pappa Gustav var pappersbruksarbetare i Sörstafors. Ida och Gustav gjorde inte mycket väsen av sig utan strävade och födde upp fem barn under små omständigheter. Mormor hade dessutom ett barn innan äktenskapet med Gustav. Jag cyklade ofta tillsammans med mamma till Yllesta för att hälsa på mormor och morfar. Morfar dog av hjärtinfarkt 1951, 72 år gammal. Mormor levde till 1955, 76 år gammal.

Gustav och Ida


1900-talet

Mamma Elsa föddes 1903 i Hubbo och pappa Erik 1901 i Vallby.
Mamma hade en tid anställning på Kolbäcks mejeri och på Kolbäcks Gästgivaregård.
Pappa Erik arbetade också på Gästgiveriet då som körkarl åt provryttare, den tidens försäljare. De tog tåget till Kolbäck, inkvarterade sig på Gästgivaregården och därifrån åkte man häst och vagn till kunderna på orten.

Det arbete han gillade bäst var att gräva täckdiken, för hand naturligtvis. Då rådde han sig själv och tjänade pengar i proportion till antal alnar han grävde.

Jag minns honom ofta tala om svårigheten att få arbete på 1920/30-talet efter kriget och under den svåra depressionen.

Det var kanske därför han mer eller mindre tvingade mig att sluta på ett välavlönat rutinarbete på Mölntorps Verkstäder för att som 15-åring söka jobb i Västerås på Addo för utbildning till kontorsmaskinsmekaniker.

Du måste ha ett yrke predikade han vis av sin egen erfarenhet.

Mamma och pappa gifte sig 1930.
Under den första tiden av äktenskapet arrenderade mina föräldrar en gård i Åskebro, där jag föddes 1934.
1935 gick flyttlasset till Vallby.
1938 arrendera pappa gården av farfar.
1949 blev pappa Erik själv ägare av Vallby.

Mina föräldrar försörjde sig själva och tre söner, jag har två bröder Lars Sören född 1935 och Kent Jörgen född 1948, på vad man kallade åkerbruk och boskapsskötsel. Därtill hade mamma sina höns.

Var lördag bar det iväg på cykel de två milen till torget i Västerås för äggförsäljning. Ett exotiskt och omtyckt inslag i torghandeln blev det mot slutet av 1940-talet. ASEA importerade Italiensk arbetskraft till sina verkstäder. Deras fruar kom var lördag till torget för att köpa ägg och höns. Italienskorna skulle naturligtvis pruta på priset, men trots språk- och kulturbarriären förstod och uppskattade kvinnorna varann.

Under kriget 1940-45 använde man gengas, då bensin och annat drivmedel ej fanns att få tag på



Här är fader Erik och sonen Sören ute och provkör den gengasdrivna epatraktorn. Ordet Epa var namnet på en varuhuskedja som hellre sålde billigare än bra saker.

Den 9 maj 1972 dog mamma Elsa. Jag och min dåvarande hustru Siw var på affärsresa i USA. Vi fick dödsbudet av Siws mor Jennie som ringde oss i New York. Vi avbröt USA-besöket och reste hem.
Pappa Erik blev 85 år.

1990-talet

Jag Kurt Larsson är nu 63 år och sjukpensionär.

Efter ett intressant och aktivt liv, både utom och inom Sverige, har jag nu dragit mig tillbaka till släktgården i Vallby som jag övertog 1978.

Tycker det är viktigt att sköta både husen, jorden och skogen så bra som möjligt, man har dem trots allt bara till låns. Det är också ett sätt att hedra föregående generationer, att inte låta resultatet av deras slit och släp vara förgäves och att lämna något bestående till kommande generationer.
Mina två barn Kristina och Joakim bor kvar i Stockholm. Mer om dem vid ett senare tillfälle.
Sänder i alla fall med ett foto av den yngsta generationen Larsson.


Mina barnbarn Mathias och Caroline

Jag försöker också engagera mig i det som hör Säby till. Därför kan Du här finna några länkar till föreningar i Säby.

Här slutar min berättelse tills vidare, jag hoppas kunna komplettera den efter hand.

Ett tack till min kusin Rune Legrell som har hjälpt mig med data om släkten.
Ett kusinbarn till mig har, i likhet med Rune, släktforskat mer professionellt.
Länk till hans hemsida finner Du här

Du som läser detta sänd mig gärna en kommentar. Lev väl / Kurt

PS
KOPPO
Jag har vid några tillfällen, bl. a. från min far men även från andra, hört att Vallby också fick heta Koppo eller Kopbo. Min farfars far kallades ibland KoppoSkåmmarn (skomakaren) och farfar kallades för KoppoErnst. Bakgrunden till detta lär vara följande.

Bäcken, som skiljer ägorna Ulfsta, Hällby och Vallby var i forna tider ej utgrävd. Där fanns istället en grund vik som trafikerades av flatbottnade båtar, s. k. Gråschasar. När man sedan grävde en bäck, för hand naturligtvis, för att få bort vattnet hade mannarna inrättat en kokbod på berget här i Vallby. I folkmun fick stället sedan heta Koppo.

Bäcken som har sin källa ungefär vid Håskesta kallas för Dösbäcken. Dösudden (dös=stenkulle) kallas det ställe där bäcken nynnar ut i Kolbäcksån.

 

Till startsidan.   Top