Detta är andra delen av berättelse om fabriken i Mölntorp och året är 1884

Plikten kallar.

Mölntorp Smidesfabrik miste Wilhelm von Unge 1884. Han dog hastigt, endast 38 år gammal.
Den yngste brodern Richard kallades nu hem för att ersätta Wilhelm.
Adolph Richard von Unge föddes den 10 mars 1862. Han blev moderlös vid 5 års ålder och faderlös vid 16. Efter några glada år i Uppsala tog Richard studenten. Därifrån fortsatte han till Stockholms Bergsskola för att bli ingenjör. Han skaffade sig verkstadspraktik i Eskilstuna och träffade där sin blivande hustru, Agda Munktell.
Richard var 22 år och Agda 19. Och livet log en tid mot de unga tu. Det var från denna miljö han nu av bröderna kallades hem till Mölntorp för att ersätta Wilhelm, något han inte alls var mogen för. Han fick nu sitt hem vid Kvarnfors, tillsammans med en syster och en brorsdotter.
Richard fick nu gå i lära hos Svalling. Fabriken gick bra och unge Richard lärde sig allt mer om Smidesfabrikens skötsel. Den 8 november 1889 gifte sig Richard och Agda. Paret bodde första tiden kvar i Richards lägenhet i Kvarnfors.

Svärdfejaren lämnar Mölntorp

Arrendekontraktet för marken, där fabriken låg, skulle omförhandlas 1895. Svalling hade kunskapen, tillverkningsrätten och halva fabriken i sin vågskål. Familjen von Unge ägde marken och den andra halvan av fabriken. Någon överenskommelse, som gjorde att Svalling stannade i Mölntorp, nåddes ej. Syskonen von Unge övertog Mölntorps Smidesfabrik och inlemmade den i sitt bolag Mölntorps AB. Man fick behålla besman, timmermansborrar och strykjärnstillverkningen efter skilsmässan. Den innovative Svalling, som nu var 58 år, tog med sig det bästa av tillverkningen och flyttade till Rosenfors i Eskilstuna. Där lierade han sig med fabrikörerna Liber i deras bolag. Detta såldes sedan till Jernbolaget.

Gustaf Emanuel Svalling

I en välgjord och påkostad bok med titeln
"Sablar också!"

kan du läsa mer om svärdfejare Svalling
ISBN 91-631-5207-X

 

I medgång...

Den nu 33-årige Richard von Unge blev chef för fabriken och flyttade med Agda till villa Strömsnäs. Richard måste nu börja söka efter kompletterande områden till den kvarvarande tillverkningsindustrin. Man experimenterade med att göra pressade plåtdetaljer som skopor, oljekannor och andra mindre artiklar. Det visade sig vara ett mycket lyckat drag. Man fick två silvermedaljer för sina framgångar med plåtpressningen. Den första var vid Industri & Slöjdutställningen i Gefle 1901 och den andra vid Hantverks & Industriutställningen i Västerås 1908 med motivering för särdeles väl utförda plåtprässningar.

Richard von Unge


Tillverkningen bestod dessutom av borrar och den patenterade smörkärnan Triplex, som också exporterades. Framgångarna ledde till att man 1907 gjorde en betydande tillbyggnad av verkstaden, detta också beroende på en tidigare brand i förtenningsbyggnaden.
Från brandförsäkringen 1908 får vi en säker bild av anläggningens utseende:

drivkraft= vatten
uppvärmning= varmluft
belysning= elektrisk
vattenförsörjning= via turbinpump
f. d. kvarn= under inredning för fabriksändamål

Den "f. d. kvarnen" är troligen byggd efter branden i smedjan 1879. Under kvarnen kan man än i dag se var vattnet runnit in och hur det har forsat vidare ut genom ett valv, byggt av stora huggna stenar. På sin väg under kvarnen har vattnet drivit en turbin för generering av elkraft. En gammal Mölntorpare, Gusten Säf, berättar på en bandupptagning:
För att få bättre inflöde av vatten gjorde man en vattenränna av trä, en tub som man sa, byggd på tjock ekplank. Så stor att en ordentlig karl kunde gå rak i den. Sen dämde dom upp ån, jämnade till botten och lade ner tuben. Sedan började dom fylla igen mellan holmarna. Sen byggde dom fabriken tvärs över tuben.
Man hade dessutom en ångpanna förmodligen för att driva en ångmaskin.
Beroende på fabrikens expansion byggdes kvarnen 1808 om till fabrik och 1913 till kontor, verktygsavdelning, lager och packrum. Bönderna fick åka till Wästerqvarn för att mala sin säd.

... och motgång


Investeringar i byggnader och inventarier hade finansierats genom lån som kostade räntepengar. Fabriken drogs också in i storkonflikten på arbetsmarknaden 1909 och arbetskraften blev dyrare. Detta sammantaget gjorde att Richard inte kunde få verksamheten lönsam och soliditeten urholkades. Dessutom ville några av syskonen få ut sitt arv i kontanter.
För att klara krisen 1913 beslutade syskonen von Unge om två åtgärder, dels skulle man sälja vattenfallet, sin kanske största tillgång och dels behövde man anställa en kvalificerad verkmästare.

Surahammars AB som var igång med att bygga Västerkvarns kraftstation köpte Mölntorpsfallet för 275.000 kronor. Detta kom därmed att delvis torrläggas men fabriken hade genom uppgörelsen tillförsäkrat sig elkraft för driften. Åtgärderna man hade vidtagit visade sig inte tillräckliga. Fabriken behövde snart ytterligare kapital. Aktieägarna syskonen von Unge var nu inte intresserade av att fortsätta med fabriksrörelsen. På bolagsstämman 1914 beslutades att fabriken skulle säljas vid första lämpliga tillfälle. Richard von Unge gav då upp sin ojämna kamp med tillvaron vid fabriken och flyttade 1915 från villa Strömsnäs till Stockholm. Dock skedde ingen försäljning förrän 1917.


Brodern Otto, som var disponent för Mölntorps AB, löste ut sina syskon och blev ensamägare till Mölntorps Gård.

Richard med sina mannar omkring sekelskiftet

 

Till startsidan.   Top Fortsättning