Soldater & Soldattorp


Ovanstående skrift presenterades vi Säbydagen 2005.
Här nedan följer en sammanfattning av innehållet.

Vid Säby Hembygdsförenings årsmöte i mitten av mars 2005 lovade jag något oöverlagt att inventera soldattorpen i Säby. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
I Krigsarkivet och på andra ställen finns mycket att läsa om de indelta soldaterna som bebodde torpen, men för att klara åtagandet inom rimlig tid måste jag begränsa efterforskningen.
Av Ulla Sköld, medarbetare i Centrala soldatregistret, fick jag en förteckning över tolv torp som skulle finnas i socknen. I hopp om att finna torpens placering på gamla 1800-talskartor besökte Ulla Sköld och jag Lantmäteriet i Västerås. Vi (läs Ulla) lyckades delvis med uppgiften, några av torpen kunde vi dock inte placera.
Jag tog nu, som vid andra tillfällen, kontakt med Holger Carlsson, intresserad släktforskare i Hallstahammar, och berättade om vårt dilemma. Efter en tid hade han tagit fram uppgifter om soldater från husförhörslängder och generalmönsterrullor. Bilden klarnade betydligt men vid Åskebro, Utnäs och Mölntorp fanns fortfarande oklarheter.
Rune Bergström, åldermannen i Håskesta, anslöt sig nu till projektet. Med hans lokalkännedom kunde jag med betryggande säkerhet placera soldattorpen på kartan. Trots förnyat besök på Lantmäteriet, sökande i mikrofilm och efterforskningar hos byns folk kunde full klarhet inte uppnås. Hoppas ändå att mitt löfte från mars har infriats.
Hur soldatkvinnorna med alla barnen hade det finns inte mycket att finna i litteraturen. Här kom Ulla Sköld till min räddning. Med hennes ord får vi äntligen lära lite om den bortglömda gruppen.
Ett hjärtligt tack till Ulla, Holger och Rune som deltog i detta ideella arbete och utan vars hjälp det inte blivit mycket att skriva om.
Tack också, Ingegerd Norr, för illustrationerna.

Kort krigshistorik i pdf format

Kolbäck i juni 2005
Kurt Larsson


Undertecknad med soldat från Norra Skånes regemente
i paraduniform från 1878

Soldater och soldattorp i Säby socken i slutet av 1800-talet
Är det något att skriva om? Ja, det är det allt, om man betänker att var tionde vuxen man var soldat. 1860 fanns det 281 män och 323 kvinnor i Säby socken.
Vi kan ännu se lämningar av några torp. De flesta har emellertid blivit ombyggda eller blivit ersatta av nya hus på gamla grunder.
Bakgrunden till soldattorpens tillkomst är i korthet följande.
Redan Gustav Vasa och hans söner ivrade för att soldaterna i den svenska armén skulle vara bofasta svenska (och finska) män. Det skulle bli både billigare och säkrare än att ha legosoldater. Man tog ut var tionde man till soldat. Under Sveriges stormaktstid behövde kungarna ständigt fler soldater att ersätta dem som stupade. Hur kunde man lösa den knuten, utan att sluta kriga?
Det bestämdes 1682 att bilda ett s.k. Indelningsverk som bland andra uppgifter hade att organisera ”det ständiga knektehållet och båtsmanshållet”. (Indelningsverket ersattes 1901 av värnpliktsarmén.)
Ett antal gårdar, en rote, skulle åta sig att skaffa och underhålla en soldat. För det befriades bönderna från utskrivning av soldater och fick på så sätt behålla sina drängar hemmavid.
Roten skulle förse soldaten med ett torp och jord att bruka samt lön och lön in natura, hemkall, dvs. utsäde, hö, ved etc.
Torpet skulle ha en storlek av 4 x 8 m, innehållande förstuga, stuga med spis och bakugn samt kammare. Den rekommenderade höjden på väggarna var sju ordinära stockar, ca 2 m. På ena långsidan skulle det finnas ett fönster som var en aln, ca 60 cm, i fyrkant.
En tavla med rotens nummer och namn skulle sitta synligt på stugan.
Till torpet hörde en ladugård rymmande fähus, lada och loge. Huset skulle vart tredje år genomgå ”torpsyn”, vilket var en inspektion av hur rotens bönder skötte det torp de lovat hålla soldaten med.
Till stugan skulle även finnas en bit mark på ett spannland, lika med ett halvt tunnland, ungefär 2 500 kvm, och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaten. Dock visade det sig när jorden skulle fördelas att den bästa redan var upptagen.

För att bli rekryterad till soldat skulle man vara runt 20 år, ha god kroppsstyrka och vara utan ”lyte, fel och bräckligheter” samt uppvisa betyg över god frejd (ordning o uppförande). Det var dock på generalmönstringen det avgjordes om han dugde.
Ett ledigt soldattorp hägrade, den unge mannen hörde sig för och lyckades han bli antagen kunde giftermål ske men först sedan kompanichefen godkänt kvinnan. Annars återstod drängtjänst eller möjligen en plats som statare på en herrgård.
Soldaterna fick anta rotens nummer och namn. Dock hände det att en soldat bad att få byta namnet. Exempel från Säby är
Utter/Lind, Höna/Tupp/Fors, Brun/Rask och Drake/Säfström.
Att tillhöra militären gav fast lön, kunskaper, utbildning och ingen husbonde att åtlyda, således en viss social status.
Tjänstgöringstiden var 25 år, i slutet på 1800-talet ca 20 år.
Soldaten skulle vart tredje år delta i en s.k. generalmönstring och varje år ett kortare möte om 1-3 veckor. Åren 1681-1906 var Salbohed exercisplats för Västmanlands regemente.
De oumbärliga soldatkvinnorna
En viss status bör ju hustrun till den ståtlige mannen i den stiliga uniformen också ha haft. Han hade ju en utbildning utöver det vanliga och han ansågs vara en man att lita på. Systemet byggde på att han skulle ha en kvinna vid sin sida, en driftig kvinna, som skulle klara torpet och familjen när mannen var borta på övning eller ute i krig. Om mannen hade tur medförde hon en hemgift, som gav dem en god början på äktenskapet. Hustrun betydde mycket för soldatfamiljens ekonomi och anseende. Eftersom bönderna fått en ny börda, att hålla och utrusta en soldat, var deras inställning till knekten inte alltid så positiv och deras elakheter och oginhet fick även soldathustrun utstå. Om knektens jord brukades efter alla andras kunde det leda till missväxt och den redan fattiga familjen fick oförskyllt kämpa mot svälten. Om mannen kom hem frisk och färdig kunde livet gå sin gilla gång och hans möjligheter till extraarbete inbringade lite extra pengar. Församlingens födelse- och dopbok vittnar om soldaternas vistelse i hemmet. Under krigsår föds inga barn alls. Knekten, som blivit huvudsvag eller ofärdig i axeln, som förlorat fingrar eller mistat ögat vid kanalarbete eller fått ”döövhet i öronen” kunde ju inte längre tjäna och måste flytta från torpet. En del fick underhåll, men långt ifrån alla trots en tjänstetid på 15 år eller mer.
När hustrun följde med på ”julegången” och soldaten fått för många julsupar kunde hon forsla hem alla gåvor till torpet. (Julegång var en sedvänja där soldaten med hustru besökte rotens bönder och fick med sig smakbitar av det som rustats till julbordet.)
Om mannen aldrig kom tillbaka från kriget måste hustrun och barnen flytta från torpet, som den nye soldaten skulle ha. Gifta om sig kunde hon inte förrän man visste att han var död. Det var ett stort problem under Karl XII:s tid. Mannens lön fick hon inte ut, för den skulle rotebönderna ha till den nye. Om möjligt fick hon ta tjänst som piga eller deja, så hon kunde livnära sig och barnen. Ibland gifte hon sig med den nya soldaten, som på det sättet räddade henne och barnen från fattigdom och tiggeri och han kunde flytta in i ett redan fungerande hushåll.
Hur drängen blir soldat
Vi skall se lite närmare på hur det gick till att leja en dräng till soldat och vad som sedan hände. Ett autentiskt fall från Löpdal lär oss det. Löpdal är en by som tillhörde Säby socken till 1971.
Den 15 januari 1844 föddes Axel Hellström i Köping.
Axel och hans generation var bland de första som fick skolundervisning genom socknens försorg. Folkskolestadgan om inrättande av skolgång kom nämligen den 18 juni 1842.
Vi får veta att Axel Hellström i 20-årsåldern hade tjänst som dräng på Kolbäcks Gästgivaregård. Gästgiveriet var medelpunkt för både boende och tillresta. Det var förmodligen där Axel fick kontakt med rotebönderna från Löpdal som sökte efter en blivande soldat.
Ett legokontrakt skrevs och undertecknades i Löpdal den 9 augusti 1866.
Några rader från kontraktet:
Lego Contrakt
Emellan Intressenterne i Roten No 111 Säfström vid Westerås Compagni af Kongl Wästmanlands Regemente och den till Soldat uppvisade Drängen Axel Hellström från Kohlbäcks Gästgifvaregård är följande Contrakt till orubblig efterlefnad upprättadt nemligen…

I kontraktet regleras lön, bostad, naturatillgångar, lån av häst och tre åkturer till kvarnen årligen. Där fanns också en bestämmelse om villkoren efter lång och trogen tjänst.
Då soldaten för våre rote tjent ärligt, troget i 20 års tid får han af roten byggnadsplats och derjemte 6 kappland (924 kvm) odlingsmark att begagna för sin och sin hustrus öfrige lifstid.
Ett år senare den 2 mars 1867 blev drängen Hellström antagen som ”soldat No 111 Säfström vid Westerås Kompani af Kongl Westmanlands regemente”.
Axel Säfström gifte sig först 1874 med Selma Kristina Norell från Dingtuna. Axel var då 30 och Selma 28 år gamla.
Vid generalmönstringen den 29 januari 1887 avskedades soldat Axel Säfström på grund av ”sjuklighet enligt läkarbetyg”. Han blev då, vid 43 års ålder, utan försörjning för sig och sin familj.
Vi vet inte vari sjukligheten bestod men Axel bytte yrke och blev slaktare.
Förutom anlitad hos bönderna slaktade han uttjänta hästar från
Strömsholm. För att inte arméns hästar skulle säljas vidare i stället för att slaktas, måste en hov av hästen sändas i retur som bevis.
(Sonen Karl Axel gick senare in i slakterirörelsen tills Västmanlands Läns Andelsslakteri bildades på 1940-talet.)
Före detta soldat Axel Säfström blev vid något tillfälle också marketentare.
Nedan ett utdrag från en överenskommelse den 24 mars 1893.
Emellan Kongl Lifregementets Grenadier Corps och Restauratören Axel Säfström är följande aftal upprättadt.
Undertecknad Säfström förbinder sig, under förutsättning af vederbörligt tillstånd, att under corpsens möten innevarande år å Utnäs löt tillhandahålla maltdrycker och andra icke spirituösa drycker äfvensom mat åt truppen…

Utskänkningstillståndet för öl- och vinförsäljning beviljades
den 27 april 1893.
Den till soldatroten hörande tomten med torpet avstyckades 1903.
Fem år senare köpte Axel Säfström fastigheten för everldlig tid och
900 kronor.
Kungl Maj:ts Armé Förvaltning betalade ut ett underhåll till den gamle soldaten 32 år efter avskedet. Han fick 200 kr per år från januari 1919.
Axel Säfström, född Hellström, avled den 18 februari 1923 i en ålder av 79 år.
Källmaterialet om soldat Säfström har vi tacksamt fått tillgång till via familjen Karl-Åke Säfström i Löpdal

I boken finns förutom uppgifterna nedan också kartor där soldattorpen är inprickade samt uppgifter om soldatens hustru och barn.

102 Lind i Hellby Siste soldaten
Johan Wilhelm Lind född 21 juli 1867 i Fellingsbro
Antagen Troligen år 1888 efter flytt från Kolbäck.
103 Fors i Ulfsta Siste soldaten
Karl Gustaf Fors född 10 juli 1858 i Munktorp
förut kallad Andersson
Antagen 29 nov 1878
104 Ström / Härvström i Mölntorp
Vid slutet av 1800-talet fanns ingen soldat i Mölntorp.
105 Rask i Åskebro Siste soldaten
Johan Mauritz Rask född 30 jan 1862 i Dingtuna
Ankom fr 2:a liefgardet 1887
106 Blomqvist i Åskebro Siste soldaten
Anders Blomqvist född 27 mars 1848 i Nora bergsförs. (T)
förut kallad Norström
Antagen 19 okt 1870
107 Kämpe i Ulfsta Siste soldaten
förut kallad Östling
Johan Erik Kämpe född 6 nov 1846 i Säby
Antagen 8 april 1865
108 Säf i Övernäs Siste soldaten
Lars Leonard Säf född 28 sept 1864 i Säby
Antagen Troligen 1887
109 Blomme i Utnäs
Volontären Johan August Karlsson blev den 1 juli 1884 förflyttad.
110 Dahl i Boda Siste soldaten
Johan Albert Dahl född 9 maj 1869 i Säby
Antagen 1887
111 Säfström i Löpdal Soldaten dessförinnan
Axel Säfström född 15 jan 1844, Köping
förut kallad Hellström
Antagen 2 mars 1867
112 Lilja i Timmelsta Siste soldaten
Karl August Lilja född 2 juli 1842, Rytterne
förut kallad Hesselbäck
Antagen 15 okt 1864
113 Gjers i Ulfsta Siste soldaten
Klas August Gjers född 23 april, 1852 Vintrosa (T)
Förut kallad Pettersson
Antagen 1 dec 1874

Gjerstorpet, ett typiskt soldattorp, ligger
efter vägen mellan
Borgby och
Årby.

Foto Daniel Sköld

Till startsidan.   Top