Sjukstugan och barnhemmet i Kolbäck

På åsen i Kolbäck uppfördes vid förra sekelskiftet ett större hus avsett till sjukhem. Huset fick emellertid fler användningsområden.
Från sjukhemstiden.
Från en intervju gjord 1987 får vi här några intryck av hur en liten flicka,
Ebba Henrietta Pettersson, upplevde sin tid där.

Ebba var född 1903 i Håskesta.
I tioårs åldern insjuknade hon i hög feber.
Hennes pappa, Per Henning, lånade häst och vagn från en bonde i Brunna och skjutsade sin dotter till lasarettet i Västerås.
Där konstaterade man att Ebba hade scharlakansfeber, en smittsam sjukdom, därför remitterades hon till epidemisjukstugan i Kolbäck.
Så här minns Ebba gift Wallin och 84 år .

På nedre botten fanns ett kök och en stor matsal.
De sjuka barnen var samlade i en stor sal med plats för sex sängar samt i ett litet rum med tre sängar.
I väggen mellan matsal och kök fanns en lucka där mat hämtades.
Från matsalen ledde en dörr till förrummet till ett torrdass inomhus som användes av alla intagna.
På övre våningen ovanför matsalen fanns en hall med ett piano eller var det en orgel? För övrigt var där inrett som på nedervåningen.
De som bodde på nedre botten fick inte gå upp på övervåningen.
Endast en gång var Ebba med om att få gå upp dit och det var när en vikarierande sköterska arbetade där. Hon tog barnen med sig upp och spelade för dem.
Mathållningen skilde sig väsentligt från vad dagens barn är vana vid. Morgonmålet bestod av havrevälling med sviskon.
Middagen kunde bestå av gryn, pannkaka eller makaroner.
Mellanmål, skorpa med mjölk.
Kvällsmål förmodligen gröt, minns Ebba.
När vikarien (tydligen en omtyckt person) var där serverades stuvad potatis.
En gång fick de kaffe med bullar och kakor. Det var när en pojke från Utnäslöt fyllde år. Då kom hans mamma till barnhemmet med kaffe och dopp som dukades upp vid stora bordet i matsalen.
Barnen fick mest klara sig själva. De som var på benen fick passa upp på de sängliggande barnen. De hämtade mat i luckan och gav dem som låg till sängs.
Ingen medicin delades ut. Ett biträde tömde pottor och diskade dem. Man låg där gratis. Fick inte gå in i varandras rum. Under sommaren var det tillåtet att gå ut och leka.
Alla hade var sin säng utom två syskon från Västerås, fem och två år gamla, som låg i samma säng. Alla som var där hade scharlakansfeber.
I alla sjukstugor var det fullt på grund av epidemin så därför kom även Västeråsbarnen hit.
En femåring från Västerås bajsade på sig om nätterna och fick ovett och smisk på stjärten.
Under de åtta veckor som Ebba var där såg hon sköterskan endast två gånger. Läkaren kom dit när det behövdes.

Här slutar intervjun med Ebba Wallin. Den har jag fått tillgång till genom Kolbäcks Hembygdsförening.

Från barnhemstiden
Mellan åren 1918 och 1967 användes det stora huset som barnhem. Barnhemmet användes ursprungligen för friska barn från tuberkulöst angripna familjer. Under den senare perioden var det ett upptagningshem, tillfällig bostad, för barn mellan ett och 12 år. Där fanns plats för 18 barn, flest pojkar, i fyra sovsalar. Dessutom fanns ett rum för de yngre barnen.
Barnhusbarnen hade ofta ett gott förhållande till barnen i samhället. Särskilt populära blev de när landstinget 1956 installerade TV på hemmet. Då kom de omkringboende barnen på besök för att se något spännande eftersom TV ännu inte fanns i det egna hemmet.
Den 21 november 1967 upphörde dock verksamheten.

Kort historik över huset ovan.
Huset användes under nästan 100 år,
som epidemisjukstuga 1903-1907,
sjukstuga för tuberkulosvård 1908-1914,
barnhem 1918-1967,
inackorderingshem för förståndshandikappade 1967-1980 och slutligen som
fritidsgård innan det
brann ner till grunden den 20 maj 1994.

Tuberkulos, tidigare benämning lungsot, var i slutet på 1800-talet den vanligaste dödsorsaken. Mälarlandskapen var speciellt hårt drabbade.

Kolbäck 2004-06-27

Till startsidan.   Top

skriv ut »